Okej. För att fixa ekvationen med att vara en närvarande (ensamstående) mamma till tre barn, jobba heltid och ha roligt och må bra på vägen krävs det alltså att jag tänker till lite. När jag bara kör på hopar sig plikter och ansvar på ett sätt så att jag tappar greppet och det vill jag inte.
För snart tre år sedan, efter att barnens pappa plötsligt gick bort, var jag sjukskriven för utmattning. Då var det tydligt kopplat till den mängd arbete som följde på att reda ut det komplicerade dödsboet och samtidigt arbeta som chef. Jag fick dock fint stöd, återhämtade mig bra och lärde mig samtidigt vissa beteendemönster som också bidragit till att jag hamnade där. Efter en tid kände jag mig "som vanligt" igen och körde på för fullt. Nu var privatlivet i balans men på jobbet hamnade jag i en jobbsituation där jag plötsligt satt på flera stolar - avvecklade ett projekt samtidigt som jag startade upp ett annat. Och efter några månaders kämpande insåg jag att det inte alls gick. Mitt "vanliga" jag hade klarat det. Men jag var inte längre mitt vanliga jag. För att undvika sjukskrivning och total krasch valde jag att gå vidare på en annan tjänst inom samma företag, där jag kunde jobba på ett lugnare sätt med arbetsuppgifter som var roliga utan att vara utmanande. Det blev min räddning.
Jag har blivit mycket mer medveten om vad jag behöver för att fixa balansen. Jag prioriterar återhämtning, bokar inte in mig på för många aktiviteter, håller mig undan uppgifter som kräver extra ansvar både på jobbet och på fritiden. Och samtidigt känner jag mig så begränsad av att behöva tänka på det här sättet.... Jag är en aktiv person som gillar att leda och ta ansvar, utveckla och utmana mig. Jag vill ha många sociala kontakter och flera bollar i luften. Med alla begränsningar jag måste sätta för mig själv i livet känner jag mig inte hel. Jag kan inte vara den jag vill vara fullt ut.
Så, tillbaka på ruta 1: för att fixa ekvationen med att vara en närvarande (ensamstående) mamma till tre barn, jobba heltid och ha roligt och må bra på vägen krävs det alltså att jag tänker till lite. Sätter vissa rutiner och skapar struktur både praktiskt och mentalt. Det är ett faktum att man efter en utmattning inte blir sitt "vanliga jag" men jag vill inte längre acceptera att den jag blivit bara är en begränsad upplaga av mig själv. Nu är jag redo att utveckla och skapa mitt nya "vanliga jag"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar