I går drog plötsligt hösten in med regn, rusk och halv storm efter dagar av strålande oktobersol. Det var alldeles omöjligt att sova i natt med vinden som ven och fick balkongerna utanför mitt sovrumsfönster att skallra. Jag var tvungen att flytta över till vardagsrummet för att få lite ro.
I dag har jag inte varit pigg. Kan hända att jag slumrade gott längst bak i aulan under ett av Skolverkets digitala seminarier. Hur kul fortbildningsdagar och nya läroplaner i SFI än är, så kunde jag inte hålla mig vaken..! Jag gillar inte alls känslan av att vara trött.
Att sova har varit så självklart och alldeles oladdat för mig. Inte ens under småbarnsåren var sovandet nån grej, det funkade bara. (Lovar, det fanns en hel del annat som stökade men inte just sovandet...) Man lägger helt enkelt huvudet på kudden och somnar strax efter, lugnt och tungt sover man sen hela natten. Om man är extra trött så är det ju bara att lägga sig lite tidigare och sen vaknar man pigg och utvilad nästa dag.
Eller?
Klimakteriet förändrade det här kan man lugnt konstatera. Jag somnar oftast gott men vaknar igen efter någon timme. Vissa nätter kommer jag inte alls ner i djupsömn. Ibland på grund av något yttre, som blåsten, men ibland av helt oklar anledning. Jag kan liksom inte räkna med att en god natts sömn får mig på banan igen. När jag får sova gott vaknar jag lycklig!
Dagen blev ändå en bra sådan. Diskussionerna med kollegorna var roligare än förväntat, utelunchens rostade blomkål med hummus fantastiskt god, solen var tillbaka och vi fick kärleksmums till eftermiddagsfika. Snart beger jag mig till gymmet en stund och jag tror faktiskt vinden har mojnat där ute.
Håll tummarna att natten som kommer blir en djupsovarnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar