Corona

Plötsligt var Corona här och inget var sig mera likt. Herregud. Hur kunde allt förändras så rasande snabbt? Men det gjorde det. Sjuka och döda, arbetslöshet och en kraschad ekonomi både privat och globalt. För många kom Corona med tragedi.

Många andra vittnade dock om den lättnad som ändå följde. Många kunde äntligen andas lite lugnare, slapp stressen över att alltid vara på språng mellan olika sociala aktiviteter och tillbringade i stället all ledig tid hemma med familjen. FOMO var inte längre en grej.

Jag och min familj har sluppit de värsta konsekvenserna av Corona. Problemet för mig var att jag äntligen börjat se ljuset i tunneln. Från att känna mig tvingad att stanna hemma i brist på ork, till att känna att allt var möjligt igen. Till resor bokade och planerade. Till en lust att börja hänga mer socialt med människor igen. Då gick ridån bokstavligt ner.

Ingen lättnad alls utan bara en känsla av ett begränsat liv där ensamheten blir påtaglig och självkänslan svajig. Inte tillbaka till ruta noll utan snarare ruta minus.

Jag vet att jag inte är ensam om det här. Isolering och avstånd till andra människor stjälper oss och det är lätt att tappa verktygen vi behöver för att må bra, trots att det är just då som vi behöver dem som mest. Tur ändå att det finns mycket vi kan göra för att må bra - små knep, olika rutiner och tankesätt som hjälper.

På sista tiden har jag känt en längtan efter orden igen. Jag vill formulera mig och utveckla tankarna kring vad jag behöver nu och framåt. Så, nu hittade jag tillbaka hit igen. Vi ser vad det blir av det.