Midsommarhelg och jag vaknar i min sommarstuga. MIN sommarstuga! Tänk att nu är den min. Den lilla bruna stugan i ett klassiskt sommarstugeområde vid Hjälmaren, som mamma och pappa byggde på 70-talet innan jag ens föddes. Det blev dags för dem att lämna den vidare och jag som fick möjligheten att ta över. För det är jag väldigt tacksam. Nu är den min!
Vart jag än vänder blicken så vilar ögonen på något välbekant. Färger, mönster, prylar och en hel massa furu. Och ljuden, dofterna, känslan under fötterna och i själen. Allting är så väldigt välbekant.
En människa behöver både rötter och vingar för att utvecklas och må bra och här finns så många av mina starkaste och stabilaste rötter. Åh, vad jag ser fram emot att få låta rötterna växa sig ännu djupare och förankra sig allt mer! Min lilla plats att förvalta på jorden. Min sommarstuga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar