Skaffa och göra sig av med?

Vi är ofta fast i ett tänkande som handlar om att vi har olika saker. Vi skaffar dem eller försöker göra oss av med dem, aldrig riktigt nöjda. Alltifrån arbeten, bostäder, kläder till vanor och rutiner. När vi ser något vill vi direkt ha det - vi vill plocka de vackra blommorna på ängen, fotografera solnedgången, köpa den snygga tröjan, renovera köket. 

Allt det vi har kan vi också förlora. Det skapar en rädsla. Vi är så rädda att förlora det vi har. Ofta är vi till och med så rädda att vi stannar i något som skaver i stället för att gå vidare in något nytt, vi vågar inte följa hjärtat. Vi ser det inte ens som rädsla utan kanske kallar det för förnuft eller klokhet - "man vet vad man har men inte vad man får".

Fast, kanske är det här envisa synsättet egentligen meningslöst? Bortom det här tänkandet av att ha, skaffa och göra sig av med så finns det nämligen något som är beständigt. I vårt inre finns ett Jag som går bortom allt det vi har. Vår inre kärna som bara är och som vi aldrig skaffat och därför aldrig kan förlora. 

När vi hittar in och lär känna vårt innersta Jag så blir vi fria på ett nytt sätt. Där existerar ingen rädsla att förlora något. Då kan vi agera utifrån vad vi vill i livet, agera ur en glädje och nyfikenhet som baseras på kärlek och inte rädsla. 

Såklart kan vi både skaffa och göra oss av med saker, vanor och roller för att det är roligt, för att vi vill! Men vi kan leva med en öppen hand utan att krampaktigt försöka styra. Vara i nuet, precis som det är, trygga med att vårt Jag kan vi aldrig förlora.