Det där med att komma hem

Vi har flyttat några gånger senaste åren. Här i vår lägenhet hamnade vi i våras efter separation och försäljning av det stora radhuset där vi levde i bonusfamilj. Att få landa här tillsammans med barnen, vi fyra igen i ett hem som bara var vårt, kändes helt rätt. Samtidigt hade jag så himla svårt att verkligen landa. Ska vi stanna här? Är det tillräckligt bra? Ger jag barnen allt de önskar och lite till om det här är vårt hem? Kan vi hitta något ännu bättre?

Handen på hjärtat vet jag inte om det egentligen är lägenheten som inte är tillräckligt bra eller min inre stress som slår till. Vanan att ständigt försöka hitta nya lösningar, ligga steget före problem som uppkommer och fixa så att allt "ska bli bra". När det varit kaos länge är det tydligen ganska svårt att leva i en mer stilla lunk där man helt enkelt är nöjd. Det är så väldigt svårt att landa och inte vara på väg någonstans.

Visst, det är lite trångt. Jag sover i vardagsrummet och det finns inte så mycket förvaringsplats varken i garderober eller köksskåp. Det finns ingen kakelugn eller takterass med jacuzzi eller ens ett badkar. Men det är alldeles nyrenoverat och fint! Läget är perfekt och barnen har egna rum. Sushin ligger tvärs över gatan. Det är fönster i tre väderstreck där man ser både stan, vackra björkar och ån. Stämningen i lägenheten är varm och mysig. Egentligen älskar jag att sova där mitt i lägenheten, i ett hörn i vardagsrummet, med mina barn bara några steg ifrån. Mer och mer har jag känt att det här är vårt hem.

Och så förra helgen hade vi lägenheten full av familj. Mina kusiner och deras barn kom och fyllde upp allt med skratt och kärlek - och det var inte det minsta trångt! Känslan i mig är helt annorlunda nu. Jag känner en sådan tacksamhet att vi får bo här, känner hur vårt hem liksom omfamnar oss och låter oss andas ut. Vi är här nu och det här är hemma.

Hela veckan har jag bara velat krypa upp i soffan på kvällen. Kolla på serier, dricka te eller bara vara. Inte för att jag är helt slut och inte orkar något annat. Nej, men det finns helt enkelt ingen annanstans där jag hellre vill vara just nu. Jag är inte på väg någonstans. Jag är bara hemma och allt är precis som det ska vara.