tisdag 10 oktober 2023

Hittar tillbaka hit

Jag har krupit upp i soffan med korslagda ben och datorn i knät. En mugg te står bredvid och kallnar sakta mellan de få klunkarna jag kommer ihåg att ta när tankarna rör sig mot annat. Ord. Innevarande känslor. Utanför de stora fönstren ett ihärdigt höstregn och jag hör hur bilarna på gatan nedanför fräser genom vattenpölarna. Ett doftljus är tänt och känslan i mig är lugn. Det finns ingen annanstans jag hellre vill vara. 

Det är så tydligt inom mig att jag står på randen till något nytt. En livsfas håller på att gå över i nästa. Tre älskade barn växer upp och min mammaroll förändras. Fortfarande bor de hemma förstås; de två yngre går gymnasiet och den äldsta som nyss tog studenten har ännu inte lämnat boet helt. Ändå. Så stor skillnad det har blivit. Så mycket tid och utrymme som har frigjorts till mig och det jag vill göra. Det är häftigt med livsfaser. Hur vi kan förändras med dem - om vi tillåter det. 

Så, vad vill jag göra? Det som är så spännande är att jag inte riktigt vet! Jag är pirrigt förväntansfull. Men jag dras till kultur och kreativa uttryck: teatern som var en så stor del av min uppväxt, men också konst. Se konstutställningar och kanske prova att måla själv. Och så skrivande. Jag längtar efter att formulera mig i ord och skriva fram mina tankar. Huvudet är fullt av dem! Så jag återkommer till den här platsen. Hej och på återseende snart!


När världen är i gungning

Skolskjutningen i Örebro förra veckan tog mig hårt. Det kom så nära fastän jag egentligen inte var direkt berörd alls. Men Örebro är min hem...